Ännu en gång....

Det börjar sakta krypa i kroppen
Klumpen växer i magen
Trycket över brösten blir tyngre
Svetten börjar rinna
Det är svårt att andas
 
Jag vill springa ifrån mig själv
Vill inte vara kvar och se den människan som står framför mig i spegeln
Jag vill bort
Så långt bort som möjligt
 
 
 
 
Jag är trött på att få panikångest...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0